På Skogsstyrelsens sektorsrådsmöte i Piteå den 23 november framförde Michael Burström, chef för Skog och mark Västerbotten på Holmen AB åsikten att samebyarna borde anpassa renantalet efter betestillgången, som en klimatanpassning. Han pekade på de åtgärder som skogsnäringen tvingas göra för att anpassa sig efter renskötseln. Han ansåg vidare att om renskötseln är en fråga om att den samiska kulturen ska överleva så bör det kunna ske med ett lägre antal renar.
Göran Sundberg, jägmästare och råvaruchef på Stenvalls Trä AB i Norrbotten, höll med om att frågan om minskning av renar bör lyftas.
Deras uttalanden är problematiska ur flera synvinklar.
Bristen på bete beror delvis på klimatförändringarna med regn på vintern, därefter kyla som bildar is på marken och blir ett lock som hindrar renarna från att komma åt den viktiga marklaven. Men det största problemet är skogsbruket med kalhyggen och markberedningar som bedrivs inom renskötselområdet. Tillgången på så väl hänglav som marklav som är nödvändig för vinterbetet har minskat radikalt sedan trakthyggesbruket slog igenom som skogsbruksmetod på 1950-talet. Studier från Sveriges lantbruksuniversitet har visat att fram till 2013 har marklaven minskat med 71 procent och fortsätter minska med 1 procent per år.
Holmen skog är certifierade enligt FSC:s skogsbruksstandard som innebär att de är förbundna att följa såväl FN:s urfolksdeklaration (UNDRIP) som ILO-konvention 169. Urfolksdeklarationen behandlar i sex olika artiklar urfolkens rätt att äga, bruka och kontrollera land, territorier och naturresurser.
Michael Burströms idé om att ytterligare begränsa antalet renar i samebyarna – en nivå som staten, inte samebyarna har fastställt – är knappast förenlig med den folkrättsliga principen om fritt och informerat på förhand givet samtycke (FPIC), som är definierad i urfolksdeklarationen. Urfolk ska konsulteras i frågor som rör deras kultur och traditionella markanvändning. Ju större påverkan, desto större krav på samtycke.
Dessutom har vi i Sverige en minoritetslag med två tydliga paragrafer, som påverkar all verksamhet i kommuner, regioner och statliga myndigheter. De är skyldiga att i sin verksamhet främja samers möjlighet att behålla och utveckla sin kultur (paragraf 4) och ge samer möjlighet att ha inflytande i frågor som berör dem (paragraf 5). Myndigheter ska beakta samernas synpunkter och behov i sitt beslutsfattande och sträva efter att fatta beslut som samerna kan ställa sig bakom.
Så Michael Burströms idéer om att begränsa antalet renar för att skogsbolagen ska kunna fortsätta att skövla skyddsvärda skogar med marklav och hänglav står i strid med både svensk och internationell rätt.
0 kommentarer